Alltså jag blir bara så arg.

Jag hatar verkligen när folk ursäktar sig för saker de inte gjort eller inte ska ursäkta sig för.
Något jag hatar ännu mer är när folk förväntar sig att man ska be om ursäkt för någonting man inte gjort.
Det jag hatar allra mest är när folk ursäktar en själv när det inte behövs.

"Du behöver inte känna att du gjort mig ledsen eller att jag mår dåligt"
        -nej, det gör jag heller inte. du bjöd ut mig. jag sa att jag hellre ville ha dig som vän. det jag bad om ursäkt för varom jag hade givit dig några andra signaler. inget annat.   jag känner inga skuldkänslor över huvud taget. det behöver jag inte, för jag sa bara vad jag tyckte och ville.



Herregud, mina problem är så töntiga, men vad ska man göra för att folk inte ska tycka om en?

Uppdatering; Fred ska sjunga och Kitty är tillbaka.

Haha, i fredags, när vi satt och väntade på vår käre frontfigur Kitty för att öva på Viva la Vida inför avslutningen, fick jag ett sms där hon berättade att hon inte kommer tillbaka innan jul. "HURRA!" tänkte vi, och fick börja sökandet på en ny sångeska,
Nu, igår kväll ringde Petter, min käre musiklärare och gruppens handledare, och frågade om jag hade hört någon nytt om henne, och sa att han hade pratat med hennes klassföreståndare och fått det bekräftat att hon inte kan medverka.
Han berättade då att han hade hittat en annan tjej som kunde ta hennes plats, och tanken var att vi ska öva idag. Bara det att tre av oss som är med har ett prov samma tid (och det prioriteras. faktiskt), men vi får öva imorgon också säkert, så kommer det nog lösa sig.

Sen så loggade jag in på facebook nu i morse, och tack vare att le barbe sans sa barbe la till mig som vän igår kunde jag läsa denna söta lilla loggkonversation:

Jakob:
JOHAN! Lyssna på detta: Franz har lunginflammation! det är fucking kris nu!
Nej, petter vet inte, men ja säger de till honom imorrn. Nån måste ju fan rycka in asså! jag är fett taggad :P

Johan:
vi snackar med petter imorgon och hör vem han rekommenderar. han har säkert nån bra på g, jag är sjukt taggad!

Jakob:
yes, vi snackar med honom imorgon. Han får ju fan ta och dunka fram nån nu asså.



Hm. för det första måste jag säga att de har ett mycket spännande samtal (jag pratar med honom - vi snackar med honom- ja, vi snackar med honom). Fast det har inte med saken att göra, utan VEM FAN PÅ SAMSKOLAN KAN EN AUDIOSLAVELÅT, OCH SJUNGA DEN, SÅ BRA ATT HAN PÅ TORSDAG KAN STÅ PÅ KONSERTHUSETS SCEN OCH SJUNGA FÖR KUNG OCH FOSTERLAND!?

JAG DÖR NU. HEJDÅ.

Det är så löjligt skönt att sätta andra på plats.
Här är ett mail jag skickade till min lärare efter att ha blivit anklagad för mobbning, då jag på skämt tagit min käre klasskamrats keps och satt på mig den, och sedan givit tillbaka. Därefter kom några andra och gjorde samma sak, och personen i fråga blev lite irriterad efter ett tag, inte mycket mer med det.
Tidigare idag kom min lärare fram och anklagade mig och de andra för mobbning. Jag blev lite upprörd, så jag gick och pratade med vi-kan-kalla-honom-x, som inte alls hade tagit illa upp, bara tyckt att vissa av de andra varit aningen omogna, som fortsatt...



"Hej Lennart! Jag ville bara försöka rätta till lite med den här mobbningsanklagelsen.
För det första blev jag mycket förvånad när du tog upp det med mig då jag bara, som sagt, skämtade med X en eller två gånger.
Tidigare idag, precis efter att vi hade haft vårat lilla samtal, gick jag och pratade med X, och han gjorde det klart att han förstod att jag inte menade någonting illa, utan bara skämtade med honom. När sådant är fallet blir jag mycket upprörd över att bli anklagad över något som mobbning eftersom jag själv inte anser, och uppenbarligen inte heller det påstådda offret, att jag har varit i närheten av någonting som kan liknas med detta. Speciellt när mobbning är återkommande, och såvitt jag vet var detta en engångsföreteelse.

Jag är öppen för respons.
Hälsningar, Johanna "

Varför gör jag saker?
Jo, för att jag kan.

:D