Hah. Nej. Eller jag vet inte.
Jag har varit helkonstig heeeela dagen, som började med att jag gick upp klockan fem för att inhalera en halv skål gröt (ja, jag är ambitiös) och ta en macka på vägen till spårvagnen som jag snabbt sprang iväg till (fast jag typ.. klädde på mig och sminkade mig först.) för att vid sextiden vara utanför scandinavium i kön till biljettsläppet till Depeche Mode.
Väl där träffade jag lille Bän, eller Julia då.
Efter två timmar och tre koppar STARKT kaffe var jag hyper och på väg till skolan.
Jag satt och skakade av koffeinet hela tyskan (JA, GUD VAD ROLIGT MED TYSKA. VARFÖR ÄR NI SÅ TRÖTTA!? HIHIHIHIHI).
Sen kom Julia som suttit kvar i kön med Depeche Mode- och Tomorrow in a year(The Knifes opera)-biljetterna och jag blev HYPERIGARE.
Sen blev det krångligt med mina individuella val och efter ett antal timmar hade jag fixat det. Jag lyckades få ett tidigt nummer i kön till studierektorns valakut, och precis i tid till ensemblen (som jag först nog inte hade fått, för det var så många som ville ha kursen) efter att ha tagit bort all franska och bytt ut min utökade ensemble till platsen som franskan tidigare hade i mitt ordinarie val.
Så nu har jag ingen mer franska. Och så har jag musik. Och så älskar jag att jag nu faktiskt bara läser kurser jag vill läsa.
Sen så kom jag i torsdagsgruppen med massa roliga människor.
Och efter det åkte jag och klagade på västtrafik, vilket ledde till att jag fick pengar från dem (HA!).
(ah, jag hade fått betala för mycket när jag åkte buss härom natten.)

Plus att min klass är bra och jag älskar mina vänner och just nu är en sån period då jag bara älskar livet.
Och att jag har lärt mig att ta till vara på dessa tider gör mig ännu lyckligare.

Allt är bara så bra nu.


Förutom min telefon. Displayen horar sig. Men det är väl inte så himla farligt. Egentligen.

Imorgon är det möte på meeths och så börjar sången. JA.