Är det okej?

Själv har jag faktiskt inga problem med att prata om mitt privatliv/sexliv eller vad man nu ska kalla det. I och med att varenda tjej/damtidning är baserad på sex känns det som, så finns det ingen anledning till att känna att det är pinsamt att prata om. För det finns runt oss hela jävla tiden, och det är något kanske 90% av sveriges befolkning ska få uppleva (hoppas jag..). Visst, det kanske inte är så jävla ball att sitta och snacka om sånt här med sin lärare dock :b

Jag tycker att det är okej; det skadar ju ingen direkt! Även om ingen i klassen har haft sex är det ju inget fel med att vara oskuld. Jag brukar inte prata om mitt sexliv i gruppdiskussioner; men jag tycker inte det är fel att göra det ^^ Själv tycker jag att det är för privat för att prata öppet om, men om någon annan vill göra det så tar jag inte illa upp. (Beroende på hur detaljrikt det blir, vissa saker kan man låta vara outtalade. xD)

Hampus: Nej, jag tycker inte heller att det är pinsamt att prata om, bara det att jag vet att folk kan ta illa upp, och om det är i en fråga då bara de som har någorlunda erfarenhet (mjä, dåligt formulerat av mig men jag hoppas du förstår hur jag menar) vågar säga någonting (tänkte skriva kan, men det brukar mest vara att andra inte vågar, tror jag) kan de mindre erfarna ptja, bli obekväma.

(detta grundar jag på att jag mest umgås med folk som antingen blev av med sin oskuld efter jag eller fortfarande har kvar den)

Nadim: Nej, det tycker verkligen inte jag heller! Men jag vet av egna erfarenheter att innan jag hade haft sex inte vågade uttala mig om saker som jag ändå kunde ha gjort, utan erfarenheten. Det är också många som har en ganska omogen syn på det hela också. De vill ju inte heller prata om det. Bara fnissa.



Därför tror jag att folk kan ta illa upp av det.

Jag förstår inte riktigt vad du menar, visst, det blir ju som att "frysa ute" de som inte har haft sex på någe vänster.. Men folk kan ju ta illa upp av det mesta man säger, så jag tycker inte att man ska tiga bara för att man ska "sympatisera" med de som inte har haft sex för den delen heller. Jag må vara rätt radikal av mig men jag tycker att man ska få prata om det mesta utan att personer ska komma och hugga dig i hälarna, bara så länge man inte inriktar sig på en speciell person.

Jag menar bara att jag skulle nog inte vara den som förde ämnet på tal, och om jag upptäckte att någon blir obekväm av det så väljer jag också att inte fortsätta, av respekt för de som inte vill vara med.

Det är alltså inte någonting jag har behov av att prata om, men jag kan göra det om alla är med på det.

Alltså motsatsen till att frysa ut.

Och jag förstår hur du menar, bara det att jag ser det hela på ett annat sätt ^^

Jag tänker slänga in en frisk fläkt här istället för odelat medhåll, bara för att dåliga människor ska börja argumentera mot mig. Jag hoppas du har några hobbyvetare som läser din blogg.



Det intressanta är inte huvudsakligen ifall folk som inte haft sexuella relationer tar illa upp av att höra talas om sådana. Inte heller är der Pudels Kern någon obskyr självrannsakan: "jag tycker inte att det är pinsamt - ergo är det okej". Det som är sakfrågan är naturligtvis om man tycker att det är okej att sexualiteten i det moderna samhället objektifieras och flyttas ut ur det privata rummet till någonting som placeras fullt synligt till allmän beskådan. Även här kan man angripa frågan från flera vinklar, jag ämnar främst hålla mig till två.



För det första är det intressant att "Hampus" argumenterar som om den formliga våg av privatliv vi dagligen översköljs med i nästan alla typer av populärkultur vore ett självändamål, ett argument av typen det här händer, alltså är det okej! Redan där har vi upptäckt ett argumentationsfel - är andra saker, till exempel mord och våldtäkt, helt kosher bara för att vi dagligen överöses med sådant? Att pöbeln, den obildade massan, avnjuter en viss typ av förlustelser synes mig snarare vara ett argument mot företeelsen än tvärtom. Borde inte vi, samhällets intellektuella, stå på barrikaderna för att agera någon form av moralisk paragon - en ledstjärna åt de andra?



Genom ovanstående leds vi direkt in i det andra, nämligen, är sexualitet någonting som bör döljas? Driften, säger Schopenhauer, är något som borde döljas för att människans drifter skapar lidande istället för njutning. Själv säger jag att förmågan till val är någonting som ställer oss ovanför djuren. Möjligheten att låta sinne styra kropp (eng. mind over matter) är någonting ovärdeligt, någonting som inte bör reduceras till förmån för tillfälliga, kroppsliga njutningar. Därför kan jag inte heller förstå det moderna samhällets exhibitionism, den överväldigande vilja att gå tillbaka till ett naturtillstånd, den synes mig kontraproduktiv. Kärleken är vacker - sexualdriften är det djuriska. Vi kan uppleva sex utan att falla tillbaka på den vilda sexualdriften, jag är fullkomligt säker på detta, och därför förstår jag inte varför sexualdriften måste få utlopp, någonsin, än mindre inför vår omgivning.



(Det känns som om jag svamlar lite, men klockan är tolv och jag har tre tusen ord essä att skriva innan morgondagen. Jag är alltså av förklarliga skäl mentalt utmattad.)

Hej. Ja det var mkt som hände, ge mig din mail så kan jag berätta ifall du vill veta. Vill inte att det kommer ut nämligen. Man vet aldrig vem som läser.

Tack för att du följer min blogg. Kul.

Det jag menar är att tidigare (ett antal år tillbaka i tiden) så har det varit så att om du pratat om ditt privatliv har inte det varit okej, och sex varit tabu. Men idag så är det helt accepterat och nästan "mainstream" att prata öppet och sexuella "bravader".



Jag bara konstaterar att det är som du säger, att det är lite av en våg av våra privatliv väller ut i t.ex. tidningar och tv. Därför anser jag att folk egentligen inte borde ta så illa upp om man pratar om sex offentligt. Men jag förstår Johanna att man vill ju helst inte prata om saker som får folk att ta illa upp, men som sagt så känns det inte som att folk borde ta illa upp av det lilla som hon sa på lektionen.

Argument ad populum är inget argument. Att folk i största allmänhet är dumma i huvudet och gör efterblivna/korkade/föraktliga saker är enligt mina erfarenheter snarare regel än undantag.



Sen reagerade jag väl inte på att Johanna undslapp sig någonting som med lite välvilja kan tolkas som att hon har haft sex. Det jag reagerar på är att folk anser sig vara i sin fulla rätt att exponera sitt privatliv (ja, sex är privatliv, tro det eller ej) för andra människor.



Den nya tidens medier har medfört att allting vi människor är har blivit offentligt. Allt från de intimaste fysiska detaljer, till noggranna beskrivningar av vad som sagts och gjorts i alla tänkbara situationer. Folk tycks inte förstå att de varken måste eller behöver visa upp sig och sina känslor obegränsat för omgivningen. Integritet bleknar bort och privatsaker och sängkammarfasoner är absolut inte något som andra ofrivilligt ska behöva beskåda eller lyssna på.



Sen finns det ju givetvis gränser - själv tycker jag att Johannas kommentar var så oskyldig att den inte ens behöver kommenteras. Det var din kommentar: "jag tycker att man ska få prata om det mesta" i kombination med uttalandet: "det finns ingen anledning till att känna att det är pinsamt att prata om" som gjorde att jag reagerade, för visst är det pinsamt att prata vitt och brett om privata saker. Kanske inte för att man måste tycka att sex är så snuskigt, men för att man i sådana fall totalt saknar hyfs och vett.

bara en liten parantes: ("känns det inte som att folk borde ta illa upp av det lilla som hon sa på lektionen.". Igen; Jag vet. berättade bara om det för att det var i samband med att jag sa det som jag kom att tänka på det hela)