låt mig förklara mig.
Som skrivet i ett tidigare inlägg - Gud vad jag längtar tills jag slipper gymnasiet.
På mitt föregående inlägg fick jag en kommentar som jag nu tagit bort eftersom den på sätt och vis hänger ut en annan tjej från skolan. Poängen med kommentaren var i alla fall att jag visst inte har någon självdistans i och med min blogg.
Så låt mig nu förklara varför jag har min blogg. Den främsta anledningen till att jag skriver här är för min egen skull, för att det är så kul att kunna gå tillbaka och läsa vad man gjort när, ungefär som när man hittar dagböcker och anteckningar från när man var yngre. Den andra anledningen är att de vänner som inte har facebook (jo, det finns faktiskt sådana) ändå vill ha ett sätt att kunna se hur det står till med mig.
Så om det nu är någon som tycker att jag är så himla jobbig, antingen i person eller på internet - Det är inte så svårt att ignorera mig :)
men då har du ändå inte förstått kommentarfunktionen...
det är som på youtube.
"@johizzle well if u dont like the music then y r u even commenting on it?!?! fag"
för att DEN SUGER!
det går båda hållen
Tycker snarare att det låter som om personen som kommenterade innan mig inte har förstått bloggfunktionen överhuvudtaget. I motsats till vad många tror så hamnar man nämligen varken automatiskt eller ofrivilligt på den här bloggen - till exempel så fort man öppnar sin webbläsare - utan det är tvärtom ett aktivt val (sic!) både att följa och att läsa den. Till skillnad från youtube, där själva syftet med siten är att tillhandahålla ett flöde av media att ta ställning till (gilla/ogilla-knapparna borde göra den distinktionen rätt tydlig även för tidigare skribent) så erbjuder en privat blogg kommentatorsfältet av annan anledning.
Men jag förutsätter kallt att vår lätt kognitionsförhindrade medskribent är av den sorten som aktivt söker upp bandhemsidor tillhörande grupper han inte gillar, endast och enkom för att skriva hur dåliga de är i deras gästböcker. Jag tycker om sådana människor.
//Daniel
//Kent.
Hej, samma individ som skrev första kommentaren.
Till motsats från vad du tror så hamnar man varken automatiskt eller ofrivilligt på youtube.
Och trots att jag är lätt "kognitionsförhindrad (!)" fattar jag innebörden av att publicera material på internet, särskilt, som i detta fallet, med olika former av feedback-mekaniker. Jag tror inte någon känner sig tvungen att kommentera. Frågan är om du känner dig tvungen till att försöka få ditt liv att vara intressant på internet, eller om du bara vill. Bloggen är inte privat, den är offentlig. Det är inte bara långt ifrån sanningen, utan raka motsatsen. Privat hade dagböckerna du nämner kunnat kallas. Såvida du höll dem till dig själv, det vill säga.
Sen undrar jag vad du personligen tror att "(sic!)" betyder, samt på vilket sätt du tänker dig ha stavat "val" fel på. Man måste inte krydda upp det man skriver med ord och grammatik man inte behärskar för att föra fram sin poäng.
Kan avsluta med att belysa ironin i att du påpekar att jag postar anonymt, när du själv identifierar dig som "Daniel". Jaha, tack.
Hej Kent-Sven Svensson, trevligt att du tog dig tid att besvara min inläggskommentar! Tråkigt bara att du så totalt missade både de relevanta delarna samt inläggets poäng att man kan undra om du medvetet kastade dig ur vägen för att undvika dem :)
Naturligtvis finns det ingen som tror att man hamnar på youtube av en slump. Den illustrativa jämförelsen tjänade snarare till att förklara skillnaden mellan ett medium där en (eller ett fåtal) agenter publicerar flödet - till exempel den här bloggen - och ett medium som istället upprätthåller en heterogen ström innehåll. Ett exempel på det senare är (som du kanske redan förstått, Kent-Sven) just youtube. I en heterogen ström finns det ett självändamål i att ranka och kritisera enskilda element eftersom det betydligt förenklar navigation genom strömmen för slutanvändaren. I en mer homogen ström (till exempel en dagboksliknande blogg, en bandhemsida, etc.) är negativa kommentarer i stort sett meningslösa eftersom de bara sprider dålig stämning. Du förväntar dig självfallet inte att Metallica kommer att byta genre för att du skriver på deras hemsida att de suger, borde låta mer som Bach och att alla som lyssnar på dem är idioter; du är bara en otrevlig fitta ingen egentligen vill ha något att göra med.
Kram,
Daniel
I föreliggande kommentar kommer jag mest att förklara att Kent-Sven inte kan svenska. Den läsare som inte tycker att sådant är kul att läsa kan med fördel hoppa över hela nedanstående post samt Kent-Svens fortsatta inlägg eftersom de ändå inte tycks innehålla någonting av värde utöver gnäll och obefogad kritik.
1. En blogg som denna är naturligtvis inte alls offentlig. Den är vad som på juridiskt språk kallas "halvprivat". Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag skrev "privat", men jag misstänkte att alla i diskussionen hade förstånd nog att utläsa vad som egentligen menas. Tydligen inte.
2. Frågan är inte vad jag tror att "sic" betyder. Frågan är vad du har googlat fram för felaktig förklaring. Sic används inte bara för att peka ut felstavningar utan även märkliga eller osannolika stycken (jmfr. "sic" skrivet av läkare för att visa att han faktiskt menar att du borde ta två gram vätecyanid mot din cerebrala nedsatthet). Effekten av "sic" i mitt inlägg får väl emellertid i det här fallet snarare benämnas ironisk.
3. Någonting som däremot inte är särskilt ironiskt (men som kanske härrör ur en begränsad förståelse av ordet ironi från Kent-Svens sida) är att jag undertecknar mina inlägg med Daniel. Men jag kan vara förstående nog att trots språkförbistringen besvara din kommentar som jag tror att den menades. Johanna (den här bloggens moderator) vet genom att jag undertecknar mina inlägg med namnet Daniel precis vem jag är som skriver dessa kommentarer, vilket i sin tur gör att jag inte som du tror åtnjuter någon anonymitet. Tråkigt att du inte vågar göra detsamma :)
Hej, "Kent" här.
Du verkar ha fått för dig att jag och Sven är samma person; det är vi icke. Ville bara reda upp det, så plocka gärna fram din thesaurus eller storebrorsans medicinbok för att hävda din f1 med biff intelligens i några fler krystade paragrafer emot Sven.
Lite snabbt bara för att du verkar fruktansvärt dryg och viktigpettrig:
1. Du gjorde alltså ett felaktigt antagande och tror fortfarande att din häst är högre?
2. Du använde "sic" ironiskt, i ett annars opassande sammanhang (andra brukar skriva "tro det eller ej" eller dyl., att "använda 'sic' ironiskt' verkar fruktansvärt autistiskt,) och klandrar ändå andra för att de inte förstår dig?
3. Ponera att du vore en tävlande i expedition Robinsson. Örådet är kommet, och du röstar (anonymt) på Annika. Robert Aschberg känner dock igen din handstil på papperslappen, för att du prickar alla dina i:n med hjärtan. Har du inte längre röstat anonymt?
"du är bara en otrevlig fitta ingen egentligen vill ha något att göra med."
Du är ett komiskt geni som inte bara talar om ironin du tidigare pushat, utan subtilt pushar in lite mer när du försvarar Johanna Eriksson med ett svärd som praktiskt taget är gjort av hennes essens! :D
Hej, "Kent".
Låt mig först bara påpeka att det är väldigt patetiskt att sitta klockan 5 på morgonen och argumentera helt poänglösa saker på internet. Har du inget mer produktivt att lägga din energi på? Du verkar anstränga dig en hel del för att framföra åsikter som ska få dig att verka intelligent och sofistikerad, vilket du förvisso inte lyckas med, men vad är poängen?
Att först och främst lämna spydiga kommentarer anonymt om en person som det är uppenbart att du på något sätt känner (Johanna), får dig bara att framstå som feg och utan någon form av självkänsla. Vill du tas på allvar så ange ditt riktiga namn för att visa att du står för det du tycker och tänker. Om inte så är du, som tidigare nämnt, "bara en otrevlig fitta ingen egentligen vill ha något att göra med."
Din liknelse till Robinson har här ingen poäng, eftersom skillnaden i detta fall är att Daniel inte är anonym, eftersom han har gått ut med sitt riktiga namn och Johanna vet vilken person det rör sig om. Faktumet att du personligen inte känner Daniel gör honom inte anonym.
Att klämma ur sig "Lite snabbt bara för att du verkar fruktansvärt dryg och viktigpettrig:", för att sedan i en lista kommentera även här totalt poänglösa saker, får bara dig att framstå som just dryg och viktigpettrig. Att någon gjort ett felaktigt antagande eller använt "sic" på ett sätt som inte är till ditt behag har ingen relevans för den här diskussionen.
Att vidare försöka verka sofistikerad genom att skriva "ett svärd som praktiskt taget är gjort av hennes essens" förstår jag heller inte riktigt poängen av. Det blir inte riktigt lika slagkraftigt när du i samma mening använder ordet "pusha" i olika böjelser, utan får dig snarare att framstå som ännu en i raden av alla omogna internet-troll som använder begrepp som är lite för komplicerade för dem själva, bara för att hävda sig.
Vidare kan du kanske även notera att varken jag eller Daniel hittills på något sätt har försökt "försvara" Johanna och hennes blogg, med tanke på att ingen av oss ens har uttalat oss om något av det hon har skrivit. Vi har endast kommenterat dina och "Svens" totalt meningslösa och otrevliga inlägg. Detta främst för att poängtera att ni är väldigt fega och sorgliga människor som i detta fall inte tillför något annat än dålig stämning.
Har ni någon konstruktiv kritik om Johannas blogg får ni gärna framföra den. Det går faktiskt att göra utan att framstå som ett rövhål.
Trevligt att det finns folk som är så idoga i sin argumentation att de sitter uppe redan i arla morgontimma hukade över skrivbordet, med tangentbordet i högsta hugg, redo att med rasande frenesi vräka ur sig tramsigt gnäll över allt de kan hitta.
Anledningen till att jag fick för mig att du Kent är samma person som den tidigare skribenten Sven var den möjligen en smula naivt utopiska förhoppningen att det inte existerade fler än en av er kombinerat med hur fruktansvärt osannolikt det är att två människor, som inte är samma person, båda lyckas ha så otroligt fel som ni har.
Vi kan fortsätta den fullständigt meningslösa grammatisk-språkliga diskussionen på två sätt. Det första innebär att du/ni fortsätter er felaktiga argumentation i ungefär 25 inlägg till och blir så verbalt förnedrade att vem som än läser den här diskussionen förmodligen vid ett flertal tillfällen har tvingats lämna skärmen i hysteriska skrattattacker. Det andra sättet är lite svårare, men fungerar ganska bra det med. Du/ni köper (eller lånar på biblioteket) en upplaga av svenska språknämndens magnifika samling "Svenska Skrivregler" samt en relevant ordbok och bildar en studiecirkel. Om några veckor kanske du/ni har förstått varför jag har rätt och ni inte har det. I värsta fall har vi sluppit er under några veckors tid på den här bloggen.
1. Mitt ordval grundade sig i förhoppningen att både Kent och Sven var kapabla till grundläggande läsförståelse. Jag ber som sagt om ursäkt, och har djupt medlidande för att så inte är fallet, men som ni själva förstår blir det ganska löjligt att ni hänger upp er på ett ordval som detta när alla andra närvarande kunnat utläsa vad som menas.
2. Jag använde "sic" på ett sätt som visserligen med svårighet kan sägas vara vanligt förekommande men som åtminstone inte är uppseendeväckande för den läsare vars litterära eskapader sträcker sig längre än till inläsningar av Harry Potter på CD. Jag hänvisar återigen till Svenska Skrivregler. Om ni inte har tid/ork att söka upp denna bok kan jag rekommendera svenska wikipedias förhållandevis korrekta artikel om begreppet.
3. Det var faktiskt en nästan okej jämförelse bortsett från att jag hoppas att du inte menade att deltagarnas agerande i Expedition Robinson borde ses som något slags moralisk kompass. Skulle jag i ditt påhittade scenario skrivit någonting oönskat på mitt röstkort (till exempel att Annika är dum i huvudet och värdelös) skulle jag kunna förvänta mig repressalier i och med att programledaren trots min anonymitet gentemot övriga deltagare enkelt kan peka ut mig som lappskribent. Själv är du bara en svag idiot som är högljudd i skydd av internetanonymitet.
